Skenbar brännviddsförlängning

Från Kameratillbehör Wiki
Hoppa till: navigering, sök

Det som brukar kallas för skenbar brännviddsförlängning är ett fenomen som har sitt ursprung i att många sensorer i moderna digitala systemkameror i instegs- och mellanklassen har en sensor som är mindre än det traditionella negativet på en 35mm filmrulle. Det gör att om man använder en optik som är avsett för 35mm film så skär man i princip ut en yta i mitten av bilden och låter denna utgöra hela bilden. Detta ger då samma resultat som om man skulle använda den digitala zoomen. Detta kallas då skenbar brännviddsförlängning eller cropfaktor. På Nikon, Sony och Pentax är cropfaktorn 1,5 och på Canon 1,6. Det innebär då att om man sätter ett 400mm objektiv på en Canon med 1,6x cropfaktor så motsvarar det ett objektiv 640mm brännvidd på en kamera med fullformatssensor.

Tillverkarna har olika sätt att märka ut vilka objektiv som endast passar för DX-formatet, Nikon har ett DX i slutet av sina modellbeteckningar och Canon har fattningen EF-S för dessa. Anledningen är att man vill säkerställa att ingen med en fullformatskamera köper ett DX-objektiv som han inte kan använda.